Bistånd – hur gör man?
”Fattigdom är det värsta sortens våld” sa Mahatma Ghandi en gång i det förra århundradet. Denna sanning gäller i minst lika hög grad idag då antalet medmänniskor som befinner sig i extrem fattigdom är fasansfullt stort.
Under mina resor i Asien på 70-talet kom jag i kontakt med extrem fattigdom och dessa intryck har aldrig lämnat mig. Att en stor del av jordens befolkning hålls som ekonomisk gisslan är en supertragedi och en skam utan like. Att ”avhjälpa” detta problem är inte lätt. Mycket av den ”hjälp” som idag distribueras stjälper snarare än hjälper. Hela konceptet ”bistånd” är en snårskog där det är mycket lätt att gå fel.
Min huvudsakliga biståndsinsats under de senaste åren har bestått i att hjälpa universitet och vetenskapliga instutitioner i södra Afrika att höja nivån på tekniska hjälpmedel, främst persondatorer. I dessa projekt jobbar jag ihop med IFS och NUSESA. Hör gärna av dig om du vill veta mer!
En urgammal hemsida som jag använde för länge sedan hittade jag häromdagen på http://home.swipnet.se/~w-61915/ Läs den gärna. Mycket stämmer än idag även om stiftelsen är nedlagd.
”Poverty is the worst kind of violence” Mahatma Ghandi
Omkring 1,3 miljarder människor i arbetsför ålder tjänar mindre än två dollar (=ca 15:-) om dagen. De sitter fast i en fattigdom de har liten eller ingen möjlighet att någonsin ta sig ur. Dessa fattiga arbetare utgör HALVA den globala arbetsstyrkan. Och nästan 40 procent av dessa, de allra fattigaste av de fattiga, eller 550 miljoner människor, tjänar inte ens en dollar (7:- ) per dag.
Nästan 200 miljoner människor i arbetsför ålder är helt utan inkomstbringande arbete (0:-/dag).
Denna info kommer från FN-organet ILO:s årliga rapport.
Situationen för världens barn är alarmerande. Av världens barn idag är hälften, en miljard små försvarslösa människor, totalt berövad sin barndom genom fattigdom, hiv/aids, krig eller andra existensiella brister.
I Sierre Leone dör idag 284 barn av 1000 innan de fyllt fem år (i Sverige 3 st). 640 miljoner av världens barn har inte något tryggt hem, 400 miljoner har inte rent vatten att dricka, 270 miljoner har ingen sjukvård och 140 miljoner – mest flickor – kommer inte att få gå en endaste dag i skolan.
Denna info kommer från Unicef/London School of Economics (LSE)
Vad kan vi göra mer än att skämmas..?
Välkommen!
Jag heter Hans Rekestad. Jag är född 1952. Jag är sambo med Eva sedan 1990.
1995 upptäckte jag Internet på allvar. Jag publicerade min första hemsida på Internet i oktober 1996 och har varit där sedan dess.
