”Fattigdom är det värsta sortens våld” sa Mahatma Gandhi en gång i det förra århundradet. Denna sanning gäller i minst lika hög grad idag då antalet medmänniskor som befinner sig i extrem fattigdom är fasansfullt stort.
Under mina resor i Asien på 1970-talet kom jag i kontakt med extrem fattigdom där individen kanske inte ens hade hopp om förbättring eller till och med var helt säker på att ett lyft ur extremfattigdomen inte skulle komma att ske. Dessa intryck har aldrig lämnat mig.
Att en stor del av jordens befolkning hålls som ekonomisk/näringsmässig gisslan av ett fåtal är en supertragedi och en skam utan like. Att ”avhjälpa” detta problem är inte lätt. Mycket av den ”hjälp” som idag distribueras stjälper snarare än hjälper. Hela konceptet ”bistånd” är en snårskog där det är mycket lätt att gå fel.
Trots mitt patos så har min enda, egna, organiserade biståndsinsats hittills bestått av hjälpa universitet och vetenskapliga institutioner i södra Afrika att höja nivån på tekniska hjälpmedel, främst persondatorer. I dessa projekt jobbar jag ihop med IFS och NUSESA. Hör gärna av dig om du vill veta mer om detta!

En urgammal hemsida som jag använde för länge sedan hittade jag häromdagen på http://home.swipnet.se/~w-61915/ Läs den gärna. Lite naiv och barnsligt gjord men mycket stämmer än idag även om stiftelsen är nedlagd.

”Poverty is the worst kind of violence”  Mahatma Gandhi

”Omkring 1,3 miljarder människor i arbetsför ålder tjänar mindre än två dollar (=ca 15:-) om dagen. De sitter fast i en fattigdom de har liten eller ingen möjlighet att någonsin ta sig ur. Dessa fattiga arbetare utgör HALVA den globala arbetsstyrkan. Och nästan 40 procent av dessa, de allra fattigaste av de fattiga, eller 550 miljoner människor, tjänar inte ens en dollar (7:- ) per dag.
Nästan 200 miljoner människor i arbetsför ålder är helt utan inkomstbringande arbete (0:-/dag).”

Denna info kommer från FN-organet ILO:s årliga rapport för några år sedan. Den stämmer väl än i dag.

”Situationen för världens barn är alarmerande. Av världens barn idag är hälften, en miljard små försvarslösa människor, totalt berövad sin barndom genom fattigdom, hiv/aids, krig eller andra existensiella brister.
I Sierre Leone dör idag 284 barn av 1000 innan de fyllt fem år (i Sverige 3 st). 640 miljoner av världens barn har inte något tryggt hem, 400 miljoner har inte rent vatten att dricka, 270 miljoner har ingen sjukvård och 140 miljoner – mest flickor – kommer inte att få gå en endaste dag i skolan.”

Denna info kommer från Unicef/London School of Economics (LSE) för några år sedan.

Idag ökar spekulationen i livsmedel lavinartat. Ökade matpriser på grund av brist på, och spekulation med, mat och odlingsbar mark nämns allt oftare som en huvudorsak till uppror och våldsamheter bland jordens fattigaste. Ökningen av människor som aldrig får äta sig mätta ökar med tiotals miljoner per år.

Vad kan vi göra mer än att skämmas..? Idag är ett av de främsta verktygen för att avhjälpa denna monstruösa, ständigt pågående, tragedi är spridandet av informationen om fenomenet. Om du har sett en filmstump från ett pakistanskt landsbyggdshem, med ständigt hungriga familjemedlemmar, så blir det mycket svårare att undkomma vår kollektiva, västerländska skamkänsla. Som vi borde ha, om vi är friska och empatiska! Kanske kan ur detta komma en förändring till det bättre.

Så skäms på, Gott Folk! Och bättra er!