Jag har inte varit här sedan februari 2014. Inte publicerat något alls. Lustigt av mig eftersom jag har ansett mig att vara en riktig internet-råddare.
Nu ska det dock bli ändring på detta!
See you soon again 💕

Som sagt tidigare så sker mitt bloggande för närvarande mest på FaceBook.

Hitta mig där på www.facebook.com/hansrekestad.

Vi ses!

Många frågar mig hur man ska få sin hemsida på topp vid sökningar, hur man rent tekniskt gör och vad sökmotoroptimering egentligen är, så jag tänkte här ta chansen att delge min, ganska naiva och barnsliga, syn på saken. Jag ser det så här:
Sökmotorerna, här tänker alla främst på Google men fler finns förstås, skickar ständigt ut sina indexeringsspindlar, sina hemsidespioner, på webben. De är små mjukvarurobotar som ständigt, med blixtens hastighet, kravlar runt på Internet för att försöka läsa så många sidor och så mycket text som möjligt. De rapporterar hela tiden tillbaka till boet, till Big Mamma Google, som lagrar och förevisar deras resultat. Vad man som tillverkare av hemsidor är ute efter är berömliga rapporter från spindlarna. Spindeln ska leverera in en jättefin rapport till baslägret (Big Mama!) så att hon blir nöjd och lägger upp rapporten, högt upp, i sin statistik så att vi kan se rapporten (med sidhänvisning!) när vi gör en sökning.
Spindlarna är lite speciella, de förstår bara text, de kan inte se en bild, de är lite halvblinda på det här viset. Deras intellekt är blixtsnabbt men läsförståelsenivån är ganska låg. De vill ha enkel,  rättfram text, skriven lite grann som om ett barn har gjort den. Inte för komplicerat. Ironi och andra känslosamma spetsfundigheter är bortkastat på dem för att de är också enormt misstänksamma! Misstänksamma mot att du menar något annat än det du uppenbarligen försöker skriva, misstänksamma mot att du försöker lura dem och dina besökare. Så, en liten blixtsnabb, vaksam, misstänksam, men lite enfaldig varelse, sådan är sökspindeln.
Big Mama (Google…) har ju en enorm massa spindlar som hon konstant skickar ut. Nya förfinade sökspindlar produceras hela tiden och träder i tjänst direkt. Spindlarna kan, som sagt, kommunicera med varandra. När dom stöter på varandra under sitt kravlande så pratar dom lite grann med varandra. Det dom pratar mest om, förutom faror och lurendrejerier som dom misstänker, är vägskyltarna på webben; hyperlänkarna, det vill säga länkar som pekar till andra sidor på Internet. Spindlarna tipsar varandra om sidor som många av dem varit på och trivs att vara på. På de sidorna finns trygga vägvisare (länkar) som de kan kravla tryggt på. Men de varnar också varandra för skumma, svårförståeliga sidor med konstiga skyltar (länkar) som man ska hålla sig borta från.
Kontentan av detta här är alltså att bygga trevligt bo för spindeln, ge den text som den förstår och vill ha och visa den vägen till andra sidor som du tycker passar in i ditt budskap. Dessutom ska du försöka få sidor som du gillar, som du tror att spindlarna gillar, att lägga upp vägskyltar (länkar) till din sida.
Var vänlig mot spindlarna! Mata dem rätt!

Nu ska jag skicka iväg en blänkare till en gammal kollega, Mikkel deMib Svendsen. Han påstår att han är Danmarks bästa spindelmatare (sökmotorexpert) och det kan kanske stämma. Han driver bland annat www.demib.com. Vi får se om det blir ris eller ros!

Jag kommer i fortsättningen att sköta det mesta av bloggandet på FaceBook, i alla fall allt ”småsurrande” och alla spontana infall.

Du hittar mig på http://www.facebook.com/hansrekestad

Den här bloggen kommer jag att behålla för mina stora ”episka” verk 🙂 . En baktanke är förstås att här skriva om sådant som attraherar besökare och kanske använda Facebook som inkastare! Ibland kan jag se FaceBook som min lite gläffsiga hund som jag använder att driva besökare med…

Det finns ingen orsak, idag,  att inte använda FaceBook när Facebook tillhandahåller ett sådant förstklassigt verktyg samtidigt som halva Sveriges (och världens..!) befolkning håller till där. Dessutom är allt gratis!!

Jag har varit skeptisk till FaceBook och tänkt att det är mycket snack och lite verkstad men nu tänker jag att det är där man ska vara, också. I alla fall just nu.
Vi syns!

Avvecklingen av min Volvo-verksamhet har gått in i ett slutskede. I helgen som gick så avyttrade jag min sista lagerbil så nu är det första gången på över tjugo år som jag inte har en gammal volvobil på gården eller i garaget/förrådet. En märklig upplevelse, faktiskt! Snart kommer jag också, i det närmaste, att ha helt tomt på alla reservdelshyllor. Också detta mycket märkligt! Jag kommer till och med att börja riva hyllor vilket inte har hänt på mycket länge.
Snart kommer jag även att börja avyttra all litteratur om volvobilar och till slut kanske jag även kommer att radera digitalt volvogods..!
Sambo Eva vill köpa nyare bil, dock. Vi kör bilar från 90-talet. Jag har börjat spana på en Volvo V70…
Det kanske kommer en ny, annorlunda volvoera..!

Ops, hux flux är det höst. Tiden går fort när man har roligt. Sommaren är förbi kan jag konstatera med ett sting av sorg i hjärtat.
Jag har delvis levt upp till mina intentioner om att resa runt i Europa och supporta mina fellow Europeans. Jag och hustru Eva var på en tiodagarsresa till Rumänien. Vi letade efter bland annat efter avlägsna släktingar till Evas farmor. I hyrbil for vi runt i norra Rumänien och besökte alltifrån slott till koja. Jag blev överraskad över hög standard och mycket vänliga människor. Trots relativ fattigdom (en skaplig månadslön för en lärare eller byggnadsarbetare var € 200-250) så var folk väldigt ärliga och försökte inte lura mig hela tiden vilket jag förutsatte innan jag anlände. Vårt sökande efter släkt och släkts gamla boplatser förde oss ibland in i landsortsbyar där vi nog var dom enda turisterna i år, kanske någonsin. Vissa byar präglades av urgulligt småjordbruk på branta bergssluttningar där häst och vagn regerade framför traktor. Andra byar präglades av enorma, förfallna industrikomplex från Ceausescus tid, storhetsvannsinnigt planerade projekt som nu bara tjänade som enorma ruiner som låg som en jättetyngd över om-kringliggande landskap.
Vi reste, åt och drack och shoppade, supportade med andra ord!
Nu är jag hemma och supportar  mina lokala grönsaksodlare som har fina höstgrönsaker!
Take care out there!

Jag har precis varit en vecka på Kreta, vi bytte aprilväder med snö och kyla mot försommarvärme. Innan avresa så hade jag lite farhågor om hur det skulle bli med tanke på alla ekonomiska problem som grekerna har, enligt nyhetsmedia. Problemen finns säkert men det grekiska livet på Kreta rullade på och vi var överraskade av den höga standarden på allt från toaletter till busstrafik. Jag har varit på Kreta förut, 1974, för 38 år sedan, så mycket (det mesta) hade förändrats.

Jag har ett förflutet som backpackerresenär med all tid i bagaget vilket många gånger har fått mig att se ner på och undvika ”småresor”. På 1970-talet så reste jag i Europa och Asien under flera år. Jag tog mig den tid jag ville och dåtidens prisnivån var, för en svensk backpacker, nästan försumbar. Min inställning har sedan dess varit att resa ska man bara göra om man kan vara borta läääänge vilket har begränsat mina utfärder.

Under den här Kretaresan har jag i hög grad ändrat uppfattning och börjat kunna uppskatta även en sådan här litet ”sjudagarsskutt”. Detta har naturligtvis mycket att göra med att jag styr om min verksamhet från att syssla med bilbransch samt att Kretaresan med nya kulturmöten och vandringar i totalt annorlunda natur gjorde ett ordentligt, uppfriskande avbrott i vardagen.

Men det har också att göra med en annan aspekt, en del av ett större perspektiv. Jag studerar ekonominyheter med stort intresse, främst globalt, och jag har haft en generell inställning till den nuvarande eurokrisen, att det ganska säkert kommer att gå ordentligt åt skogen (detta tror jag fortfarande), att Grekland med flera kommer att gå i konkurs och lämna eurosamarbetet och att det är bäst att vi i Sverige håller igen och på bästa sätt försöker rädda vårt skinn. Min inställning efter mitt lilla Greklandsbesök är den att vi i högra grad ska ta vår EU-solidaritet på allvar, att vi naturligtvis ska hjälpa våra utsatta bröder och systrar i Sydeuropa snarare än att sparka ut dom (ner dom) i kylan med krav på allt hårdare restriktioner. Vi ska åka dit och lära oss mer om dom, kommunicera med dom och stödja deras vardag och deras turistindustri. Och vi ska hjälpa dom att strukturera upp sina kaosartade samhällen. Jag läste precis om att Kronofogdemyndigheten i Stockholm har personal stationerad i Aten för att hjälpa till med att organisera skatteregister. Detta ser jag som ett lysande exempel på hur hjälp kan gå till! Den grekiska korruptionen är ju en enorm cancersvulst som dom måste få hjälp med.
Dessutom så tycker jag numera att vi bör införa euron som valuta så att vi talar samma ”ekonomiska språk” som våra sydeuropeiska bröder. Detta skulle underlätta kontakt och kommunikation.
Min gamla inställning att hela europakten blott är en enda stor kapitalistförening som endast bygger på business och som vi bör lämna så snart det går finns ju kvar inne i ryggraden men den börjar synas mig lite orealistisk (kanske detta sker efter min död) och har vi nu tagit faen i båten så tycker jag att vi ska ro honom i land på bästa sätt.

Oj vad tiden går och, oj, hur jag kan ignorera den här siten, min huvudsida…
Sen sist så har jag kommit fram till att jag inte orkar med att marknadsföra på flera olika plan, i flera olika världsdelar, så nu har jag tagit det radikala, för mig, beslutet att lägga ner min Volvo-verksamhet! Efter 40 år med bilar så har jag börjat inse att det kan vara nog och att det vore kul att börja pilla med något annat. Jag kommer att ha kvar min verkstad och där kommer jag att jobba med andra tekniska projekt.
Framtiden har genast blivit lite mer spännande!

Min kompis i Järna, bagaren Dan Brouwer, ringde mig med andan i halsen:
”Hans, du måste hjälpa mig!! Dom ringer från www.hittaföretagen.se och påstår att jag inte sagt upp avtalet och att dom ska ha 3-4000 kr för sina tjänster. Det är bråttom – han ska ringa igen om fem minuter”
”Be honom ringa till mig, jag är din kamrer tillfälligtvis, den som sköter all ekonomi och som tecknar firman” blev mitt svar. Detta lugnade Dan en del även om hans ben fortfarande var lite spagettiaktiga.
Efter att vi lagt på luren så googlade jag uppringaren, www.hittaföretagen.se , inhämtade info om firman i olika forum plus, naturligtvis, besökte deras hemsida. Hemsidan är snarlik Eniros. Jag söker direkt på vanliga kategorier i Stockholm och får upp förvånansvärt få, t.ex. sex st. på ”Bilverkstad”. Dom verkar inte ens ha jobbat med att lägga upp falska kunder utan lägger kanske bara upp de stackars kunder som dom lyckats sälja tjänsten till..?! Först i raden kommer en bilverkstad som jag känner till, som jag anlitar. Jag slår en signal till bilfirman och kollar OM dom ingått avtal eller om hittaföretagen.se bara snott deras länk från hemsidan. Bilfirmakillen lyssnar intresserat på mig, frågar om det här företaget är ett så kallat ”blufföretag..?”. Jag säger att det är mycket troligt.
När jag berättar att, för personer insatta i internetmarknadsföring, så är det här uppenbart bedrägeri (extremt överprissatt tjänst = bedrägeri), att det är likvärdigt med att jag skulle sälja en bil utan hjul till verkstaden. Och detta utan att verkstaden skulle protestera eller kanske ens uppmärksamma detta – då spetsade han öronen ordentligt.
Han lovar att utreda hur det ligger till och återkomma. Ska bli spännande att höra hur det gått till!

Bedrägeriföretagsbranschen (företag som säljer extremt överprissatta tjänster) verkar vara en stor bransch. Svensk handel uppskattar omsättningen till 1½ miljard!
Kanske dock frälsningen är på väg. Jag läser idag att Postgirot och bankerna har börjat stoppa betalning till ett femtio-tal konton tillhörande blufföretag. Dick Malmlund på Svensk Handel tror att  detta är det mest effektiva motdraget som finns – företagen kommer att tvingas till utländska konton. Och då kommer alla att reagera mycket snabbare eftersom utlandsbetalningar är mycket sällsynta för de allra flesta.

Kommentera gärna och berätta om även du har haft att göra med denna typ av bedrägeri!

Take care out there!

Och jo… Hittaföretagen.se har inte hört av sig igen. Vare sig till mig eller till Dan

God jul och gott nytt år på er allihopa!